ska berätta om stockholmsresan. kom upp på onsdagen, drog till mosebacke, kom dit vid kvart över fem. utomhus, en terass med utsikt över HELA stockholm, solen sken, precis lagom varmt. jag och syrran gick och ställde oss när det hade börjat samlas folk framme vid scenen. alla var verkligen grymt trevliga "men du är ju så liten, du får stå framför oss" så vi stog längst fram, max en meter från veronica, i mitten. kunde inte bli bättre.
konserten; jag har aldrig varit med om ngt underbarare. innan hade jag och min syster pratat lite om vilka låtar hon skulle spela. singlarna var vi ganska säkra på, men jag önskade att hon skulle spela v för vendetta  och även jajaja. men jajaja  har saxofonsolo, och det är ju svårt att få till på en liten konsert liksom!
hon kom in, spelade vinnaren är.. fortsatte med 17 år. kommer tyvärr inte direkt ihåg ordningen men hon spelade inga problem, ingen kommer undan (inte ens i sverige), nöjd, dumpa mig, gammal sång, måndagsbarn och v för vendetta.
jag dog verkligen när hon spelade den. underbart räcker inte till. bäst räcker inte.
sen sa hon att nu var det slut, men att hon älskade uppmärksamhet så om vi va tillräckligt duktiga så kunde hon kanske köra en låt till.
alla applåderade, skrek en gång till och ut kom hon igen. och vilken låt blev det som spelades som extra nummer om inte jajaja.

den kvinnan, jag beundrar henne något otroligt. så otroligt vacker. sån otrolig talang.

29 juli, mosebacke terass, stockholm, underbart